Storyline

ioKukellekuuuuuu ku ku hack host ... Och där dog tuppen, tänkte jag. Den ska jag väll få stycka upp hos min husbonde nu på morgonen. Men den kommer nog inte att smaka så gott med det sega gamla köttet.
-Ja Ja jag måste ändå till jobbet. Jag klädde på mig min keps och kläderna hade jag redan haft på mig för dom har jag sovit med. Jag drog på mig mina  skor och gick ut i den kalla novemberluften. Jag kan aldrig förstå hur det skulle vara på fälten nu i november som många av mina kompisar är.  Gräset är högt och kittlar mot bena när jag går från den lilla stugan till slakteriet bakom affären.

Jag stötte på min otrevliga bonde som äger köttbutiken, torpet och åkrarna. Han sa att jag var sen och att det skulle få konsekvenser som aldrig händer och sedan gick han vidare till torpet. När jag kom in i slakteriet så möttes jag av en förfärlig stank. Någon hade glömt att ta undan rådjuret som ligger på bänken. Jaha det får väll jag ta undan. När det var klart så kom en annan dräng in och sa.
Hallå enbenet det blir mycket jobb idag. Det är söndag och massor av folk kommer från kyrkan och vill ha färskt kött att äta under veckan.
 Alla kallar mig enbenet för att jag en gång när jag skulle stycka upp ett djur för att jag är slaktarens hjälpreda så fick jag yxan i benet istället och det ledde till att jag fick ett träben. Jag heter egentligen Leif men det är bara Jonas min rumskompis som kallar mig för det.

Som sagt så kom det en hel drös med personer till affären. När dagen var slut så skulle vi gå och slänga allt som inte blivit sålt men jag smög iväg och fiskade. Jag fiskar inte för fisken utan för att det är så lugnt. Istället för en tjock gammal man som skriker åt mig nästan hela tiden om att jag skar en bit 1/2 tum fel.

Jag gick till dräng dasset som nästan bara är en grop och sedan gick jag till matsalen, Väl där så åt jag någon slags rovor och lite skinka men Jonas hade ätit tidigt i och med att han jobbar på fälten. När jag var framme vid dörren på stugan så tog jag av mig skorna och gick in. I denna stugan finns det bara ett rum och det betyder att det finns runt tio stugor till alla andra drängar och pigor. Jonas låg redan och sov när jag kom in så jag gick bara och la mig i min halmhög, och drog en sliten filt över mig som skydd mot kylan.

Nästa dag började med en örfil för när jag kom utanför dörren så kom bonden och gav mig den. Det måste ha varit Karl som hade skvallrat på att jag hade sprungit iväg. Han skvallrar på allt och alla och många är väldigt irriterade på honom. Jag fortsatte att gå till slakteriet. Väl framme så var det som vanligt, en tjock gubbe som skriker på mig, Blod på händerna och en unken lukt som aldrig verkar försvinna. Efter jobbet på slakteriet så fick jag ta Pontus vedhuggning för att han försvann en dag.

Jag gick till matsalen och åt potatissoppa med rotfrukter.

 När jag kom till stugan så såg jag att Jonas var överlycklig. Han hade sparat ihop 20 chilling som han hade köpt ett fint fia med knuff spel. Jag är faktiskt lite beundrad att han hade orkat spara så länge. Han sa att han ville spela det med en gång så jag satte mig i hans halmhög och vi spelade hela natten.

Det var kanske inte så bra för När vi gick till jobbet så var vi så trötta så att hela dagen gick jättesegt med massor av utskällningar för att vi var för lata. Jag nästan somnade när jag kom
tillbaka till stugan, och Jonas verkar ha haft en lika tuff dag när man tittade på minen. Såhär fortsatte hela veckan med sena kvällar och trötta dagar. Tillslut så kom bonden till stugan en tidig morgon och sa att detta slöande inte tolererades och att vår lön drogs in denna månaden och så konfiskerade han fia med knuff spelet. När bonden hade gått så sa Jonas att han svor på att ta tillbaka spelet. Så nu gick jag till jobbet utan någon lön alls och Jonas hade inte sitt spel.

Senare samma dag så stod jag och sålde köttet till alla som kom från kyrkan. Det är inte så trevligt att stå där i disken för då måste jag låtsas räkna pengarna medan kunden står och väntar. När alla kunderna har gått så gick jag in i uthuset igen. Där stod slaktaren och pratade med bonden. Jag gick bara förbi dom men när jag var 2 meter från dörren så stoppade dom mig. Jag tänkte -nu är det kört. Och det var det. En kund hade kommit och klagat hos bonden för att han hade fått betala för mycket. Bonden var väldigt strikt med sådant men han ville heller inte betala för att få sina drängar och pigor räknekunniga. Så jag fick ju skulden för att kunden hade fått betala för mycket. Bonden räknade upp alla tabbar jag hade gjort fast dom inte var några tabbar, men han bestämde att alla drängar och pigor skulle träffas ute på fältet denna kvällen.

Den kvällen var den hemskaste i mitt liv. Bonden sa att alla skulle ställa sig runt mig i en cirkel, dom skulle ta en vedklabb var ock kasta den på mig. Ingen ville kasta hårt för dom visste hur det var att jobba här. Men det var ändå en träklabb och dom gjorde väldigt ont.

Jag gick och la mig med minst 30 blåmärken och flera rivmärken där grenar på klabbarna hade rivit mig. Jag kunde inte sova för alla blåmärkena men istället satt jag och funderade på en flyktplan, den gick ut på att en morgon så skulle jag kasta mig in i halmen på en vagn som går till staden från gården. Med den så kunde jag ta mig till staden. Men efter det så hade jag ingen aning. Jag frågade Jonas om han ville följa med, Men han gick bara med om vi skulle  knycka tillbaka hans spel. En vecka senare så inledde vi operationen.

Vi smög till huset där bonden sov. Spelet låg mitt på hans nattduksbord. När vi skulle ta spelet så hände något. Det stod ett glas på spelet som oundvikligen skulle falla till marken. När glaset trillade så hände allting väldigt snabbt. Bonden vaknade, Vi tog spelet, vi sprang med bonden hack i häl, Jag plockade upp en pinne från marken, jag kastade den på honom, Han trillade ihop, och vi sprang och gömde oss i halmhögen.

Vi hade haft tur för många drängar hade hjälpt oss och vi hade byggt upp ett litet tält under halmen. Vi hade smugglat iväg mat i ett knyte som vi la i vagnen, Han som styrde vagnen skulle släppa av oss när vi hade kommit in i stan. Detta verkade gå på rutin för alla visste vad dom skulle göra och vem dom skulle berätta detta för.  Inne i tältet så var det varmt, väldigt varmt. Jag och Jonas satt och höll andan tills vi kände att vagnen började rulla.

 Vi satt i vårt tält i 2 dagar på vägen till staden. Vi gick bara ut 3 gånger för att uträtta behov. När gruset försvann och vi kom in till stadens vägar så kunde jag inte låta bli att titta ut. Där ute så fanns det stora och små hus. På en skylt så stod det ”Välkommen till Stockholm”.  Vagnen stannade vid ett värdshus för att lasta av halmen. 5 minuter tidigare så hade jag och Jonas hoppat av med tältet. Vi la tältet vid en speciell buske som vagnstyraren sa så att han kunde hämta upp det sen.

Vi började gå in mot staden i rask takt på jakt efter en sovplats innan mörkrets inbrott. Vi hittade en sovplats efter två timmars vandring mellan hus och gårdar. Det var en liten halmhög i källaren men det räckte för oss båda.

Morgonen därpå så vaknade jag av att någon bankade på dörren så jag väckte Jonas och vi gick ut. Väl ute så stod bonden över gården och gav oss lite mat. Vid tackade för maten och åt den medans solen gick upp.

När solen hade gått upp så begav vi oss längre in i staden för att hitta jobb. När vi gick så såg vi fina hus, fula hus, rika personer och fattiga personer. Vi tittade på skyltfönstret på en godisaffär när en trevlig gumma kom ut ur affären. Hon frågade vad vi höll på med och Jonas som var mer kvicktänkt svarade att vi sökte jobb vilket var sant. Gumman sa att hon faktiskt behövde några som stod vid kassan. Så vi skrev på ett kontrakt om att jobba på godisaffären.

Lönen räckte till något klädesplagg varje månad, bo kvar i källaren och köpa egen mat.
Jonas och jag hade till och med sparat undan lite pengar till någon möbel eller sådant.
Vi hade det jättebra i staden med ett lugnt och trevligt jobb med snälla kunder. Varje dag gick vi till jobbet där vi fick gå in bakom en bakgång, Där fick vi tvätta oss om händerna, Sedan gick vi till disken där vi turades om att stå i kassan eller titta efter snattare. När dagen var slut så gick vi hem genom gatorna till vår källare som hade ett bord. Två madrasser, en filt som vi delat på mitten och Två stolar. Vi hade en egen toalett och en balja i hörnet av rummet som vi kunde tvätta oss med. Minst sagt så hade vi det jättebra i jämförelse med dränglivet. Efter varje kvällsmåltid så han vi spela lite fia med knuff innan vi gick och la oss.

En dag när vi gick hem från affären så  korsade vi torget och stannade, det var en man som stod på en pall och pratade om jämställdhet, uppror mot kungen och adelsmän och att alla skulle ha det lika bra. På ett podium så stod en annan man och skrek att gud var bäst och annars så skulle man hamna i helvetet. Detta var totalkaos för samtidigt som dom skrek så stod några kvinnor och sjöng shillingvisor för att dom skulle få pengar. Tillslut så kom länsman utstormmande ur polishuset och hotade upprorsmakaren att han skulle gå iväg annars så kom han till arresten. Innan  upprorsmakaren gick iväg med en sur min så sa han att det skulle bli uppror, men  länsman struntade i det och gick in till sitt hus igen. Jonas och jag var minst sagt skakade efter vad som hade hänt, det skulle bli  uppror.

Först när vi gick hem så och vi hade låst dörren med en regel så började vi prata. Det tog inte lång tid innan vi kom fram till att gå med i upproret för vi hade ju varit med om en tyrann som hade varit vår bonde. Nästa dag så gick vi upp och klädde på oss. Innan vi hade somnat föregående dag så hade vi letat upp mannen som hade pratat på torget, han sa att upproret skulle ske idag klockan sju utanför slottet. Vi var fler än vi trodde, Vi var uppemot 100 man beväpnade med högaflar, tänger och gevär. Jag och Jonas hade inte tagit med några vapnen men fick snart en kökskniv var.

När hela klungan började röra på sig så upptäckte en av kungens vakter det. När vi närmade oss trapporna upp så blev allting kaos. Kungens vakter hade fått order om att skuta först är vi var nära slottet. Det regnade kulor runt omkring en. Jag blev träffad av en kula i handen och det kändes så fruktansvärt så att jag tappade kniven. Jag kände mig fruktansvärt lättad när jag insåg att jag var framme vid dörren även om vi bara var tio kvar. Glädjen varade tills jag hörde hanar från 50 gevär dras bak.

Leif (enbent)